Det är onsdag...solen skiner här idag fast det känns i luften att hösten är här. Jag tycker om hösten, har alltid gjort.

Luften är så sval, det känns som att det är lätt att andas.

Jag väntar på en utredning, har gjort basutredningen och har med all sannolikhet asperger jag med. Det verkar som att vi har väldigt starka gener...

Mamma har, lillebror, du, min dotter och jag.

Har alltid känt mig annorlunda, aldrig känt att jag passar in. På arbetsplatser då alla samlas i fikarummet och umgås, har aldrig velat gå dit. Känner inte att jag har något att diskutera med dem, och känner mig obekväm och vill helst sitta själv.Så har det alltid varit.

Idag är jag sjukskriven, har jobbat och Mekämpat på men klarar inte längre av det arbete jag gör. Är för mycket socialt..Så vet inte riktigt vad jag ska göra. Känns som att jag misslyckas med allt jag tar mig för.

Brottas med tvångstankar, har haft dem så länge jag minns. Vissa av dem trivs jag med, får ingen ångest utan det känns bara "skönt". Men så har jag även dessa aggressiva tvångstankarna mot mig själv, de mår jag dåligt över. Men de är nog ett trauma mer efter att jag blev utsatt för övergrepp när jag var liten. Undrar hur du har det?? Om du kan se mig? På något sätt så kämpar jag även för din skull, jag kan inte ge upp. På något vis känns det som att du vill att jag ska kämpa och ta mig igenom det här, du kanske är med mig på något sätt. Man måste få må bra fast man har asperger, det måste finnas ett sätt. Ser hur lillbrorsan kämpar och mår. Måste orka leva, och njuta av att leva<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Minns det fortfarande som igår...Fast det har gått många år nu. Du var 24 år i dina "bästa" år. Jag var 22. Vet inte när allt började, men minns tydligt hur det slutade. Du kämpade med din depression så många år, du sa att allting var svart..Jag...